Ibland känns det som om det man behöver i sitt liv är att ligga på soffan, äta en halv liter glass och kolla på fruity old movies, som om det är just det som skulle göra en smartare, snyggare, smalare och därmed lyckligare. Jag känner så rätt ofta, men det resulterar sällan i den succé jag väntar mig.

Jag har just kollat på Stepford wives, och jag väntade mig att den skulle vara riktigt jävla dålig. Men att den skulle vara en sån här steaming pile of dog shit hade jag ingen aning om. Jag som bara ville se en hjärndöd film är nu ärrad för livet.

Jag kollade gårdagens post idag eftersom jag över huvudtaget inte rörde mig mot ytterdörren igår, och fann ett litet brunt paket. Det innehöll boken  Fem kvinnor som förändrade världen och kom som tack för mina år i Närpes konstklubbs styrelse. Styrelsen känner mig nog ganska väl, för jag älskar kvinnor och jag älskar att förändra världen. Och jag älskar att få post.

Kanske blir det här en bra dag.

Filmkvällen på F, som ännu pågår, blev sådär passligt misslyckad eftersom en av filmerna jag skulle visa inte funkade. Jag är kanske världens sämsta kulturansvariga. Dessutom är jag så trött att jag kanske tar till lipen snart, och stället har egenligen inte ens öppnat ännu. Suck.

vill inte stiga upp vill inte äta vill inte duscha vill inte dricka vill inte gå till arken vill inte gå till f vill inte gå till åst vill inte städa upp här vill verkligen inte jobba hela natten vill inte va i åbo vill inte gå ut vill inte klä på mig vill inte tänka vill inte sova vill inte åka hem vill inte blogga vill inte tvätta ansiktet vill inte borsta tänderna vill inte prata med nån vill inte försvinna vill inte bli arg vill inte vill inte vill inte vill inte

Eftersom jag har svängt mitt dygn på helt fel sätt är jag nu svintrött, sådär passligt tills mina gäster ska dyka upp och dricka vin. Man ska inte gå och lägga sig 8 och stiga upp 6. Jag känner mig som en liten unge eller en panshis.

Det finns många saker jag skulle vilja byta ut i min lägenhet (främst mitt kök) men just nu hatar jag min matta allra mest. Den är verkligen inte vit längre och man kunde göra 11 små peruker åt barn med cancer av allt hår som den drar till sig. Jag hoppas att den dör.

Mitt i städningen hittade jag två olika ensamma strumpor (som inte var mina) vid fotändan av min säng. En av dessa strumpor har zodiak-tecknet för Kräftan på skaftet. Detta finner jag mystiskt. Vem känner jag som är kräfta?

Det pipar i mina lungor. Det är störande, men jag slipper inte ifrån oljudet när det kommer inifrån. Det blir högre när jag håller för öronen.

Jag har blivit en sån människa som somnar på soffan kl 8 på kvällen. Jag är rädd. I think I've been here before.